1863-1935 French Paul Signac Galleries Paul Victor Jules Signac was born in Paris on November 11, 1863. He followed a course of training in architecture before deciding at the age of 18 to pursue a career as a painter. He sailed around the coasts of Europe, painting the landscapes he encountered. He also painted scenes of cities in France in his later years. In 1884 he met Claude Monet and Georges Seurat. He was struck by the systematic working methods of Seurat and by his theory of colours and became Seurat's faithful supporter. Under his influence he abandoned the short brushstrokes of impressionism to experiment with scientifically juxtaposed small dots of pure colour, intended to combine and blend not on the canvas but in the viewer's eye, the defining feature of pointillism. Many of Signac's paintings are of the French coast. He left the capital each summer, to stay in the south of France in the village of Collioure or at St. Tropez, where he bought a house and invited his friends. In March 1889, he visited Vincent van Gogh at Arles. The next year he made a short trip to Italy, seeing Genoa, Florence, and Naples. The Port of Saint-Tropez, oil on canvas, 1901Signac loved sailing and began to travel in 1892, sailing a small boat to almost all the ports of France, to Holland, and around the Mediterranean as far as Constantinople, basing his boat at St. Tropez, which he "discovered". From his various ports of call, Signac brought back vibrant, colourful watercolors, sketched rapidly from nature. From these sketches, he painted large studio canvases that are carefully worked out in small, mosaic-like squares of color, quite different from the tiny, variegated dots previously used by Seurat. Signac himself experimented with various media. As well as oil paintings and watercolours he made etchings, lithographs, and many pen-and-ink sketches composed of small, laborious dots. The neo-impressionists influenced the next generation: Signac inspired Henri Matisse and Andr?? Derain in particular, thus playing a decisive role in the evolution of Fauvism. As president of the Societe des Artistes Ind??pendants from 1908 until his death, Signac encouraged younger artists (he was the first to buy a painting by Matisse) by exhibiting the controversial works of the Fauves and the Cubists.  Related Paintings of Paul Signac :. | The peace of the morning | ligbtbouse | Sunset | The still life having bottle | Sail boat and pine |
Related Artists:
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Jan Breughel
painted Paradise in ca. 1620
Arman Manookian
(1904 - 1931) was an Armenian-American painter. He was the oldest of three children born to a Christian Armenian family in Constantinople. As a teenager, he survived the Armenian Genocide. Manookian immigrated to the United States in 1920, at the age of 16, and studied illustration at the Rhode Island School of Design. He also took classes at the Art Students League of New York before enlisting in the United States Marine Corps in 1923. While serving in the U. S. Marine Corps he was assigned as a clerk to the author and historian, Major Edwin North McClellan. In 1925, McClellan and Manookian were transferred to Pearl Harbor. The latter supplied illustrations for Leatherneck Magazine and produced about 75 ink drawings for McClellanes history of the United States Marine Corps, which was never published. These drawings are now in the collection of the Honolulu Academy of Arts. In 1927, Manookian was honorably discharged from the Marine Corps, but remained in Hawaii. He worked for the Honolulu Star-Bulletin and for Paradise of the Pacific. His paintings are rare and highly valued due to his early death, by suicide, in 1931, and fewer than 30 are in existence. The Honolulu Academy of Arts held a memorial exhibition shortly after Manookianes death and a retrospective exhibition titled Meaning in Color/Expression in Line: Arman Manookianes Modernism Nov. 4, 2010 through April 24, 2011. The Bishop Museum and the Honolulu Academy of Arts are among the public collections holding works by Arman T. Manookian. According to the State of Hawaii's House of Representatives, he is "known as Hawaii's Van Gogh". In early 2010 a group of seven Manookian paintings owned by the Hotel Hana-Maui were removed from public display. They were the only Manookian oil paintings known to be on public display anywhere in the world. Two of the murals, Red Sails and Hawaiian Boy and Girl, are now on long-term loan to the Honolulu Academy of Arts.